För att skriva en bra uppsats krävs det många saker. En av de enklare ingredienserna är en korrekt formalia. Trots att en korrekt formalia varken kräver noggranna efterforskningar, kreativitet eller slutledningsförmåga skapar den ofta problem. En välgjord formalia syns inte i en uppsats, utan passerar obemärkt förbi. Det här inlägget tänkte jag ägna åt en del av det som ingår i formalia, nämligen citeringsteknik.
Låt oss börja med det uppenbara - alla citeringar och tankar från andra texter eller medier ska hänvisas till i din text. Det bör framgå tydligt att 1) det är inte din formulering och 2) var den är hämtad ifrån. Ytterst få som gör fel vid citering gör detta för att stjäla någon annans material, utan misslyckas helt enkelt med det förfarande som är adekvat för citering i en högskoleuppsats. Det bör dock påpekas att detaljerna kring formalia kan variera, inte bara från lärosäte till lärosäte utan till och med från institution till institution. Var därför noggrann med att ta reda på vad som gäller för just din institution. Det som följer kan alltså inte passera som allmängiltig praxis vid citering, men bör i alla fall kunna bringa reda i den djungel citeringsteknik trots allt är.
Själva citattecknet (”) går ofta under olika namn (citationstecken, anföringstecken, bl.a.). Här kommer det att kallas citattecken. Det ska givetvis finnas ett citattecken före och ett efter varje citat, det är ju trots allt dessa som indikerar att texten däremellan är ett citat. Om det skulle vara så att texten man citerar även den innehåller ett citat anges det i ditt citat med enkelt citattecken (’). I övrigt ska man alltid återge texten man citerar exakt! Detta oavsett om texten man citerar innehåller ett stavfel eller faktafel – skulle så vara kan man markera med [sic!] eller [!] att man uppmärksammat felet.
Man strävar hela tiden efter att göra uppsatsen i allmänhet och citaten i synnerhet så läsarvänliga som möjligt. Detta innebär att citat som överstiger fem rader skrivet med den typstorlek som används i brödtexten bör göras om till ett blockcitat. Blockcitat föregås och efterföljs alltid av en blankrad. Dessutom kan man minska radavståndet (om man exempelvis använder 1,5 radavstånd i brödtexten kan blockcitatet skrivas med enkelt radavstånd), använda mindre typstorlek (använder du storlek 12 i brödtexten kan du använda 10 i blockcitatet) samt att man kan öka antingen vänstermarginalen eller både vänster- och högermarginalen (markera texten, högerklicka och gå till ”Stycke”, sedan ”indrag” och välj där lämplig marginalstorlek, t. ex. 1 cm). Man använder vanligtvis inte citattecken i början och slutet på blockcitat då det framgår även utan dessa att det rör sig om ett citat.
Vill man citera ett längre stycke kan det också, för läsarvänlighetens skull, vara aktuellt att utelämna irrelevant text. Detta bör göras med viss försiktighet så att citatets innehåll eller andemening inte förvrängs. För att markera att man utelämnat några ord mitt i ett citat används tre punkter inneslutna med hakparenteser […]. Om ett citat inleds eller avslutas med uteslutning är det inte nödvändigt med de tre punkterna men då måste det framgå tydligt att det inte är ett fullständigt citat (exempelvis genom att citatet inleds med liten bokstav).
Det underlättar också för läsaren om man kan variera sin citeringsteknik från tillfälle till tillfälle, speciellt i en mer omfattande uppsats då det säkerligen citeras flitigt. Det finns några olika sätt att citera vilka man kan variera mellan i sin text. Blockcitat är ett, men bör endast användas så som jag tidigare beskrivit eller om ett citat (kortare än fem rader) ska lyftas fram extra tydligt. Jag exemplifierar nedan ett par olika sätt att citera med hjälp av min egen uppsats om Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas.
Ett sätt att använda citering är att försöka baka in citatet i sin egen löpande text, i detta fall är det viktigt att meningen har korrekt syntax och grammatik vilket ibland tarvar en ändring i textens tempus eller form:
I Doktor Glas står i en notering att ”[d]et som jag skriver ned på dessa rader är icke någon bikt […]”.
Här inleds meningen med stor bokstav i texten i Doktor Glas men görs i min uppsats fall om till en del i en mening och detta markeras med hjälp av hakparenteser. Nog så viktigt att tänka på är var punkten ska sättas ut efter ett citat. I fallet ovan sätts punkten ut EFTER det avslutande citattecknet eftersom det bara är en del av meningen som citerats. Ett annat sätt att citera är följande:
I Doktor Glas kan man läsa: ”Jag såg ett äkta par i kväll på min aftonpromenad.”
Citatet är utbrutet från texten via kolon och återges i sin helhet varför punkten ska stå INNAN det avslutande citattecknet. Även om ett citats andra hälft är fullt återgiven och punkten i originalet står efter det sista ordet som citeras ska punkten komma EFTER citattecknet om meningen inte är komplett (d.v.s. om, i det här fallet, inledningen eller ett stycke i mitten saknas). Oavsett var punkten är placerad ska noten placeras sist. Men mer om noter senare…
Texten utarbetad med stöd av PM för uppsatsförfattare och opponenter av Carin Franzén vid institutionen för kultur och kommunikation vid Linköpings Universitet.
