Varje gång vi lär oss något nytt finns det flera sätt att mäta hur mycket vi faktiskt memorerat. Den djupaste och mest fundamentala formen är direkt återkallning. Med detta menas information som vi ögonblickligen kan återkalla, t.ex. våra namn. Vi kan nog alla vara överens om denna nivå av inlärning är målet för alla typer av studier, även om vi inte alltid når det målsnöret.
När vi söker oss en nivå högre upp brukar man tala om assisterad återkallning. Denna typ av inlärning är inte lika stark och kräver därför, som namnet antyder, hjälp för att kunna återkallas. Hjälpen handlar ofta bara om vaga ledtrådar som får oss på rätt spår, t.ex. den första bokstaven i ett namn vi försöker återkalla.
När vi inte längre själva kan återkalla det vi söker har vi kommit till igenkänning. Innebörden av denna nivå är således att vi fortfarande minns informationen men att vi inte själva spontant har kontroll över dess återkallning, även när vi får ledtrådar. Det är först när information åter presenteras för oss som vi minns att vi lärt oss det tidigare. I praktiken är det också därför som tentor med flervalsfrågor (multiple choice) upplevs som lättare än kortsvarsfrågor. Det vi gör där är helt enkelt att bara känna igen det rätta svaret, inte nödvändigtvis återkalla all information.
Så vad är nyttan av att lära sig detta utan någon form av praktisk tillämpning? Den frågan brukar jag ofta ställa till mig själv. Svaret, om än något diffust, är att känna styrkorna och svagheterna med dessa godtyckliga nivåer. Det är inte alltid som vi behöver memorera allt med direkt återkallning. Genom att istället bygga upp minnesregler kan vi hålla merparten av informationen till den andra nivån (assisterad återkallning), detta sparar tid och ger också ett system att härleda kunskaperna till. Du vet säkert redan hur minnesregler fungerar, om inte så tar jag gärna upp det i ett kommande inlägg.
Tack för visat intresse.
